När Bella och Molly (hon hette så då) kom till oss så började vi vara med dom direkt. Dom fick aldrig vara ifred. Kompisars högljudda skrik och lyft skrämde dom, men fattade vi att vi gjorde fel? Nej, inte direkt.

När dom bott hos oss i lite mer en en vecka, och var lite över 8 veckor så ansåg vi att vi skulle börja selträna dom. Selarna var så stora på dom, och kopplen var 1 meter långa. Selar vi aldrig använt förut och knappt visste hur dom skulle sitta satts på. Sen fick våra kaniner ge sig ut på en första promenad.
En promenad där vi la ut bommar som dom skulle hoppa över.

Jag byggde ett hinder och började hoppa med dom. Det slog mig aldrig att hindret var felbyggt och att dom egentligen hoppade över ett hinderstöd. Att planken jag använde var asvedda bakom stödet, och att inte hindret kunde vara 20 cm brett.

Jag kan inte säga att vi misshandlade dom, men att vi gjorde omedvetet elaka saker mot dom. Men vi älskade dom, och följde instruktioner från kaninboken. Där stod det inget om varken hoppning eller selträning. Det var nog därför dom två sakerna vart så fel. Allt annat vart ju rätt, den punkten känns det bra att se tillbaka på.

Om jag inte hade börjat för tidigt med dom, hade dom hoppat bättre nu? Hade dom gått bättre i sele?

Jag vet inte, men jag vet att Bella haft en hoppsvacka, men kommit förbi den. Men när hon går i sele, det har alltid varit likadant. Och inte på ett dåligt sätt.

Vet ni vad anledningen till att jag förstod att jag gjort fel var?

Jag fann kaninhoppningen, Ångermanlands kaninhoppare och började läsa. Lära mig mer. Det är jag så glad för, annars hade inte Tempe suttit i en bur där ute.

Nu försöker jag se framåt, Bella hoppar igen och hon gör det bra. (Förutom på tävling, men vi jobbar på det också =p) Också Mollie hoppar bra.

Jag kan inte göra om det jag gjort, men jag kan göra allting rätt med Tempe. Så att han får en bättre start i livet.


Första selpromenaden. Vi visste iallafall att man skulle gå bakom kaninen, tror jag..


-.-


-.-



Ser ni hindret längst bak? Hemskt..


Första gången hos oss. Så liten.