30 Mars 2011 väcks jag av sång. Trots att det inte är min födelsedag så tågar mina föräldrar in i rummet och sjunger för mig. Klart att jag undrar varför, fast klart att någonstans där bak i huvudet fanns redan förklaringen. Ett vitt, ihoprullat pappersark. Börjar förstå. Rullar försiktigt upp pappret, försöker intala mig själv att inte bli besviken om det inte är som jag tror - men det är det.


För den lappen var underskriven - underskriven för att jag skulle kunna titulera mig som kaninägare till två små vänner. Det var lycka.

Uppe i Västerbotten påbörjades jakten. Men det gick fort, bara någon dag senare hade jag tingat min prins - Tempe. Fick väldigt mycket hjälp av Agnes, Mathilda och Unni, vilket jag är väldigt tacksam för! Annars hade kanske inte Tempe bott hos mig.

Dagen efter min riktiga födelsedag (9 April) klev vi upp tidigt och åkte till Max. Där skulle vi möta upp några Gästrikare påväg till Åkh:arna (jag kunde inte komma på den tävlingen) och där, på Max parkeringsplats fick min älskling möta sin matte för första gången. Det är lycka.



/Emma