Idag så är jag hos Angelica, och sen ska jag umgås med familjen. Ingen tid för bloggning altså, men tur nog så är vi tre som bloggar här, så bloggen ska väl gå runt iallafall.
Mors lilla Emma i skogen gick på vägen dit träffa´ hon en björn Björnen blev rädd, men Emma blev glad För hon hade aldrig sett en björn!
Idag var det en sån där dag när det kändes bäst att bara skritta ut i skogen. Så det var vad vi gjorde!
Vi red en runda som jag tagit förut, fast vi red den åt andra hållet och på lite nya stigar, är ju dags att utforska skogarna nu!
Han var lugn och tyckte det var skönt att komma ut, verkade nöjd med mitt långsamma tempo. Hade ju inte direkt sagt nej till en galopp, men där jag red idag är inte underlaget det bästa.
Det här hindret håller vi på att bygga, tror det kommer bli super :) Vi ska försöka hinna bygga krysset från Libra också, men vi får se om vi är snabba nog.
En massa kaninhoppning, skratt och bad, (även om jag inte badade något) har min helg bestått av. Dessutom har mina kaniner varit duktiga!
Lördag: Tempe hann precis inte imål i första kroken, utan stannade framför målhindret någon sekund för länge. Han hade kanske 3 fel .. I andra kroken så gick Tempe på 3+1 och sprang på fint. Det var trots allt andra gången han tävlade krok och det var stenhård konkurrans med tanke på alla Gästrike-kaniner. (Dom har väldigt bra kaniner.)
Bella körde sitt eget lilla race och rev lite här och där. Hon är ganska spännande att hoppa med, för hon kan kännas fin i grunden och bara riva något litet hinder coh sen dra med sig halva banan i finalen. Hon är min lilla sötnos, men någon riktig superkanin kommer hon nog aldrig bli. Inte för att det gör mig något ;)
Och Mollie rev i första kroken, men gick på 2+1 i andra. Duktig! Det var ju inte jag som tävlade henne så har inte så mycket att säga.
Och så blev det söndag: Tempe-lempe gick på 2+1 i rak lätten. Han hade så fin fart, inte för snabb och inte för långsam. Mycket bättre fokus också, speciellt i finalen! Att det åkte en bom då var mer otur, för han kan ju. Bara han får lite mer rutin så kommer han säkert snart plocka fler pinnar.
Bells gick faktist på 3 fel i grunden, men när hon insåg att hon faktist verkade lite duktig var det ju dags att visa sitt rätta jag och riva fem hinder ;) Sötnosen. Men hon hade fin fart, hon börjar få mer självförtroende nu på banan och börjar springa. Kul! Får se om hon också plockar hem en pinne snart, skulle ju vara roligt :)
I längden finns det inte så mycket mer att säga än att det gick skit. Vi satt i princip av lite tid och gav hinderuppsättaren jobb så dom slapp ha tråkigt ^^
Mollie gick på 2+2 i lätten, duktig! I längden körde hon på exakt som min prinsessa, dom är för söta småflickorna!
Nöjd med helgen iallafall, har verkligen haft superkul! Träffat en massa folk också. Härlig go-känsla i vissa lopp också, så nu är det dags att tagga nästa tävling :p
Ja, så var det bilderna.. Det bidde inga den här helgen, men förhoppningsvis har någon av mina långöron fastnat på Agnes kamera iallafall.
Det har varit väldigt mycket snack om solvisirhjälmar just nu, och vi skrev ett inlägg om dessa hjälmar för några månader sen. Inlägget återpubliceras så att ni får läsa det utan att behöva bläddra i arkivet.
Första frågan : Kan du tänka dig att betala 4990:- för en ridhjälm? Svarar du ja, bläddra ner. Svarar du nej, bläddra ner iallafall :p
Vem vill ha en hjälm med glasögon! Skulle inte ens köpt den om den kostade typ 100 kronor, men den var ju dyr också. Verkligen inte en hjälm som föll mig i smaken på något sätt. Inte ens utan skyddsglasögon.
Dom här schabraken har väldigt behagliga färger, men jag tycker att logotypen är riktigt, riktigt ful. Den ser ut som en ananas! Dom var helt okej, men inget jag skulle köpa. Logotypen förstörde väldigt mycke. http://www.hooks.se/product.aspx?productid=400555
Det här schabraket har väldigt fina färger, grönt och rosa är verkligen ursnyggt tillsammans! Jag tycker att schabraket är ett typiskt ponnyschabrak dock, och inget jag skulle använda på en storhäst. Logotypen var helt okej, men den var snyggast på huvan.
Det här schabraket gillade jag inte alls. Den blåa färgen fallde mig inte i smaken och absolut inte fyrkanterna. Nej, jag kan faktist inte hitta något som jag gillar med det här schabraket.
Det här schabraket tycker jag är fint. Min favorit är den grön-svarta, men alla hade ganska behagliga färger. Tyvärr syns inte hela P(essoa) under sadeln, men jag gillar ändå schabraket.
Jag tyckte om dom här ridbyxorna, men om jag skulle vilja köpa sådana själv vet jag inte. Dom är ju vita, och jag vill helst ha helfärgade vita till tävling, och till vardags blir dom ju väldigt lätt skitiga. Men snygga var dom! Vad tycker ni?
I samband med min outfit så publicerar jag inlägget om ridbyxorna som jag skrev i mars. Nu tycker jag faktist att ridbyxorna är riktigt snygga, kanske tillochmed köper ett par om (när!) jag börjar tävla :)
Att föra en kanin är inte supersvårt, men för att få tips kan man kolla på andra förare och be om hjälp. Man kan alltid lära sig någonting!
Några grundregler: Gå bakom kaninen Håll koppelförande hand bakom kaninen
Det är faktist det allra viktigaste. Sen så ska du använda handen så mycket som möjligt när du styr kaninen/uppmuntrar den att gå framåt och inte kopplet. Du kan självklart styra med kopplet men använd gärna handen som hjälp.
Att inte hoppa över hindren eller tillbaka i banan, är nog regler ni redan är bekanta med.
Men vet ni vad, istället för att jag ska babbla på en massa så kika på lite film, förhoppnings lär ni er mer då :)
Det stora hästintresset har funnits där sedan barnsben. Louise Tysklind och Mon Rovio, valack och 23 år, tycks trivas tillsammans.
Fotograf:
Peter Svensson
Glädjen att jobba med ridsport
RIDSPORT/INSJÖN
Att trivas på jobbet är inte självklart för alla. Och att stormtrivas efter 31 år låter lite unikt.
Men inte för Louise Tysklind från Insjön som fortfarande bär på en stark glöd – att få arbeta med ridsporten i Dalarna.
Relaterat
Fakta
Gillar lax och deckare
Namn: Louise Tysklind.
Ålder: 54.
Familj: Gift med Clas Nilsson, barnen Emma, 25 år, Gerda, 23 år, John, 21 år.
På grillen: Lax.
Dryck: Mycket kolsyrat vatten just nu.
Läser: Har precis läst Hämnden av Reginald Hill. Nästa bok blir Det fjärde offret av Mari Jungstedt.
Tittar på: För närvarande TV4-Nyheterna (dottern Gerda har fått redigerarjobb där), Grey´s Anatomy.
Det bästa med sommaren: Umgås med barnen och familjen.
Mitt semesterparadis: Fiskestuga, som min farfar byggt, vid den lilla skogssjön Gryssen.
– Det är fortfarande lika roligt efter så många år, säger Louise Tysklind, om sitt jobb som distriktskonsulent. Ett arbete hon haft vid Dalarnas Ridsportförbund sedan 1981.
Med andra ord längtar du inte till pension?
– Nej, inte alls. Den enda skillnaden är när den dagen kommer då fortsätter jag nog att jobba ideellt i stället, säger Louise och skrattar gott.
Berätta var du gör som distriktskonsulent?
– Jag jobbar framför allt med föreningskontakter, stöd till ridklubbar och utbildning. Jag håller själv i en del ungdomsledarutbildningar.
Hur ser du på ridsporten i Dalarna?
– Dalarna är inget distrikt där det har funnits en massa elitryttare, utan det är någon då och då som tagit sig till toppen. Det är snarare den stora bredden som är styrkan i Dalarna.
Louise fortsätter:
– De allra flesta ridskolor i Dalarna drivs av föreningar och det är som att driva ett företag på ideell basis. Ekonomiskt är det oftast inte lätt att få det att gå ihop och de är beroende av stöd från kommunerna.
Hon tillägger:
– Det finns vissa kommuner som lägger bra med resurser på ridsporten. Men på många håll känns det som det finns en okunskap och fortfarande är man inte betraktad som en sport fullt ut. Det är väldigt självklart att i innebandyn ordna en innebandyhall som har de rätta måttet för spel i högsta serien. Men kräver ridsporten bekvämlighetsinrättningar för att fungera, då är det en annan sak.
– Dessutom finns det även många sociala faktorer som kommunerna borde ta till vara på, framför allt kring stallverksamheten, där ridskolorna servar många barn och ungdomar i veckorna.
Det finns de som säger att det bara är de som har pengar som kan syssla med ridsporten?
– Det är klart att det kostar pengar och köpa och ha en egen häst, och givetvis kostar det om man sedan tävlingsmässigt vill ligga på topp och i elitskikten. Men kostar pengar gör det även inom andra idrotter.
Louise tillägger:
– Det är många i vårt distrikt som har egen häst och tävlar på lokal nivå och då blir det på relativt rimliga nivåer. Sedan ska man även komma ihåg att cirka 4000 av våra 6000 ridklubbs medlemmar är lektionselever och rider ungefär en gång i veckan på ridskola. Kostnad för det brukar ligga på ungefär 150 kronor i veckan.
Att hästen varit en del av Louise liv och fortfarande är det, råder det ingen tvekan om. Och det är just hästar, tre till antalet, som är det första som fångar ens blick, vid ett besök på hennes lantbruksidyll som ligger mitt inne i hemorten Insjön. Charmigast av de tre hästarna i hagen hemma hos Louise är nog shetlandsponnyn Igor, 26 år, som aldrig riktigt har uppskattat, när det ska fotograferas.
Vad kommer ditt stora hästintresse ifrån?
– Jag kommer inte från någon familj med något stort hästintresse, utan för min del, så var det en grannes arbetshäst som väckte intresset. Jag minns den där bilden från fotoalbumet, när jag sitter på pappas arm och får klappa grannens pärla: en arbetshäst.
Louise fortsätter att minnas från sina unga år:
– Senare köpte jag min alldeles egna ponny, efter att sparat ihop pengar från sommarjobb och annat.
Ponnyn som Louise köpte hette Ray och med honom vann hon 1974 i det första DM:et för ponnyer som arrangerades i Dalarna. Louise blev DM-mästare med Ray i dressyr och i ponnykategorin D.
Vad finns det mer för upplevelser från din ridkarriär?
– Den största upplevelsen har egentligen varit senare i livet. Jag har tre egna barn varav två har ridit och tävlat, samt haft egna hästar. Deras framgångar har varit roligare rent känslomässigt än ens egna.
Jag har alltid haft sovproblem natten innan tävlingar, är alltid nervös trots att det inte behövs. När jag väl kommit fram till tävlingsplatsen släpper det alltid!
Alva och jag har haft en mysig morgon iallafall, även hon hade svårt att sova så vi myste i soffan och såg på Svensson, Svensson. Mysigt :)
